Surdegsbröd utan e-nummer

Vem tycker inte om surdegsbröd? Bröd med fyllig smak, härligt inkråm... Och inte ett e-nummer eller annat trist så långt ögat kan nå. Jag försöker tänka på vad det vi äter innehåller, men det är inte lätt att hålla sig helt borta från alla tillsatser.

Idag lyssnade jag på Sébastien Boudets Sommar i P1 och förundrades faktiskt lite över hur man kunde fylla ett helt program om i stort sett bara surdegsbakning och ändå inte bli långtråkigt. Hans entusiasm för sin bakning och för de ingredienser han använder var glädjande att höra. Tyvärr kan jag inte vara riktigt lika optimistisk angående att surdeg kan förändra världen men det vore väldigt trevligt om det var så. Man kunde ju önska att det sprider sig, att fler bryr sig om vad de stoppar i sig. Och där tycker jag nog att man börjar se en allt större förändring. Med personer som han och t.ex. Kicki som driver Middagsfrid så blir fler och fler medvetna om hur mycket skräp det finns i industriproducerad mat. Men kan vi vända utvecklingen?

Tyvärr bakar jag inte så mycket surdegsbröd. Av nån anledning så tycker jag inte att jag lyckas något vidare med dem. Vet inte vad jag gör för fel, men antar att det bara är att fortsätta, ibland blir det faktiskt riktigt bra. Frågan är varför surdegsbröd förhållandevis ofta misslyckas medan "vanligt" bröd som jag bakar på jäst i stort sett aldrig gör det? För att det är fusk kanske om man ska tro Sébastien. Det är kanske dags för en kurs för att råda bukt på det. Kanske kan man be att kursen hålls på franska så att man kan få träna på det med. Franskan behöver sannerligen bättras på den med, antagligen än mer än mina surdegskunskaper. Får se om jag bokar mig, höstens datum finns här för den som är intresserad.

Rabarbermarmelad

Rabarber är ju så underbart gott! Dessvärre så har jag familjemedlemmar som tydligen har något problem med sin rabarbergen då de inte alls är särskilt förtjusta. Vem gillar inte rabarberpaj med vaniljsås? Va? Alla gör ju det! Utom min familj alltså. Att göra paj innebär att det blir jag som sitter där som den ständiga soptunnan och trycker i mig allt. Vansinnigt gott men inte särskilt hälsosamt kanske. Så senast jag fick ett gäng rabarber så testade jag istället att göra marmelad.

Och då kom bekännelsen: jag har aldrig gjort marmelad. Säger man ens gjort? Eller säger man kokat? Nåväl, varför inte testa? Jag googlade och fick såklart massor av träffar där jag snabbt fick uppfattningen att det var två olika sorter som dominerade. En som var en kombo på jordgubbar och en annan där man kryddade med ingefära. Eftersom jag var sugen på en med främst rabarbersmak och dessutom hade färsk ingefära hemma så blev det den varianten.

Bland alla recept så låg sockermängden oftast mellan 70 - 80 % av mängden rabarber och med ca en matsked ingefära per 500 gram rabarber. Jag höll mig till den lägre mängden socker och lät allt koka ihop ordentligt till en krämig marmelad. Häll marmeladen i glasburkar och förvara i kyl.

Vad jag inte gjorde men sett att många har i sina recept är att tillsätta lite citron. Vet inte om det har mycket inverkan på smak och/eller färg men min marmelad blev vackert röd och mycket god. Och barnen fullkomligt älskar den och det är det bästa betyget för mig.

Ingredienser:

1 kg rabarber

2 msk ingefära

7 dl strösocker

ca 0,5 - 1 dl vatten

lite olja att fräsa i

Tillvägagångssättet är tämligen enkelt: Hacka rabarbern i bitar, finhacka ingefäran och fräs i lite olja så att rabarbern börjar mjukna. Koka sedan upp tillsammans med en bottenskyla vatten och strösocker och låt sjuda till marmeladkonsistens.

Miljövinkel från sommarpratare

"There is no business on a dead planet. Så enkelt är det." Så avslutar Petter Stordalen delen om miljö i sitt program Sommar i P1.

Jag såg verkligen fram emot att lyssna på hans program, hans miljöengagemang ska ju vara stort. Programmet var i sig intressant där han berättade om sin väg från jordgubbsförsäljare till hotellmiljadär. Men jag hade förstås velat höra mer om just miljöengagemanget. Tyvärr är det bara några minuter av hela programmet som viks till det.

Före ovan nämnda ord så berättar han om de miljöinvesteringar han gör både privat och som företagare. Och bland annat säger han att människor som tränar och äter sunt lever bättre, är mindre sjuka än de som inte gör det. Det låter ju tämligen självklart, och just det här med att äta sunt skulle jag gärna velat höra lite mer om. Att en vegetarisk kost är till fördel för både miljö och människa torde väl inte längre vara någon hemlighet. Så varför nämndes inte något om det? Eller tänker du han inte på det? Hur mycket vegetariskt har hotellen på sina menyer? Jag har kollat lite på deras hemsida, men hittar ingen info om det.

Hur vore det att t.ex. införa Köttfri måndag/Meat free Monday på dina kedjor Petter? Eller törs du inte det? Är kött för väl förankrat med manlighet och det är fortfarande så sorgligt att man anser att det är mannen som beslutar över ekonomin och därför vore det för stor risk att stöta sig med de stora plånböckerna? Det kanske är cyniskt av mig att säga så, men man undrar ju ibland. Just kött och manlighet verkar ju på något knäppt sätt ofta kopplas samman (som bl.a. artikeln Därför äter riktiga karlar kött tar upp). Oavsett helt köttfri dag eller ej hoppas jag att utbudet av vegetariska alternativ är stor.

En annan som arbetar ur ett miljöekonomiskt sätt är Gudrun Sjödén som även hon talade en del om miljö i sitt program. Vad som verkligen var en tankeställare var det hon sa om den ekologiska bomullsodlingen. För 50 år sedan lades odlingen om till att bli den industrialiserade och miljötärande sak den blivit idag. För bara 50 år sedan så arbetade man alltså alltid på det vis man idag försöker gå tillbaka till och då kalla ekologisk. Tänk så knäpp människan är ibland och så fel en utveckling kan bli...

Jag hoppas att allt fler företagsledare börjar tänka mer på miljön och kan man bygga upp ett sådant företagande som Petter och Gudrun gjort och ändå arbeta ekologiskt, då borde väl fler kunna?

Kanellängd eller bullängd? Gott är det i alla fall.

Bullar går det ju åt hur mycket som helst på sommaren. Jag vet inte hur många vi har smällt i oss vid det här laget. Senast vi bakade nya så gjorde vi faktiskt längder istället. Längder har en tendens att se så oerhört inbjudande ut tycker jag. Gott och fint, men att packa ner till utflykt är nog bullar ett snäpp mer praktiskt. Men man kan ju fika hemma också, även när det är sommar.

Denna gång fick jag fin hjälp med bakningen av den yngsta. Så trevligt med sällskap!

Hon laddade som synes med en banan- och chokladsmoothie innan resten av bakningen tog vid. (Jodå, hon tvättade händerna innan men man kan ju inte alltid komma ihåg munnen också...)

Receptet jag använder mig av är ett gammalt klassiskt som jag antar hängt med för de flesta i alla år. Men jag gör såklart utan mjölk och ägg.

Ingredienser, 4 st:

150 g (mjölkfritt) smör

5 dl (havre)mjölk

50 g jäst

1/2 tsk salt

1 dl socker

2 tsk kardemumma

ca 1,4 dl vetemjöl

Fyllning:

150 g (mjölkfritt) smör

drygt 1 dl socker

1,5 msk kanel

Garnering:

Grädde eller mjölk till pensling

Pärlsocker

Smält smöret och häll i mjölken och värm till 37°C. Smula ner jästen i degbunken och häll på lite av degspadet. Rör ut så att jästen löser sig och häll sedan på resten av degspadet. Tillsätt salt, socker, kardemumma och det mesta av mjölet. Arbeta degen några minuter så att den blir blank och smidig. Tillsätt det sista mjölet efter hand om det behövs. Strö över lite mjöl och låt jäsa under duk i ca 40 minuter.

Rör ihop ingredienserna till fyllningen.

Knåda degen ordentligt och dela den i fyra delar. Kavla ut dem rektangulärt och bred på fyllningen. Rulla ihop degen från långsidan och lägg rullen med skarven ner på bakplåtspapper. Klipp jack i rullen hela vägen och lägg sedan varje snitt åt höger respektive vänster. Dra ut dem åt sidorna och platta eventuellt till längden något så att flikarna hamnar på plats ordentligt. Låt jäsa övertäckta i ca 20 minuter.

Pensla med grädde (eller mjölk om du föredrar det) och strö över pärlsocker. Grädda i nedre delen av ugnen i 200°C eller varmluft 175° i ca 20 minuter.

Knäckebröd med kummin

Jag har väldigt länge tänkt att ge mig på att baka hårt bröd. Vet inte varför det inte blivit av tidigare. Så idag när vädret verkligen bjöd in till att baka och jag bläddrade igenom lite recept jag sparat för att testa så var det första som lockade faktiskt ett hårt så nu äntligen blev det av.

Det var ett gammalt inlägg från flickan & kakorna som jag sparat och tänkt testa. Det visade sig att det i själva verket var Matrepublikens recept och det lät onekligen enkelt vilket känns som en bra start första gången man ger sig på det.

Jag följde receptet precis. Vad en nybörjare som jag skulle behövt är dock lite vägledning hur tunna "tunna kakor" är. Och hur stora de skulle göras. Blir det skillnad att kavla ut ett par jättestora och grädda, eller bör man dela dem redan innan gräddning? Jag tror att mina kunde kavlats ytterligare lite tunnare, även om de blev hårda och goda. Men just tack vare det så tror jag smaken skulle kommit fram ännu bättre med ett litet promillesnäpp tunnare ändå. Och sedan naggade jag med gaffel lite grann då jag faktiskt inte äger någon kruskavel (!).

Storleken vet jag inte om det gör så mycket skillnad, men jag delade dem redan på plåten och tycker att de som var i mindre bitar var de som blev bäst. Totalt räckte denna deg till fyra plåtar för mig.

Något som fick mig på extra gott humör var den lilla kommentaren i inlägget angående TVU. Jag skrattade verkligen högt åt det! :) Inte roligt att någon har en TVU=Totalt Värdelös Ugn, men däremot har jag otaliga gånger svurit så det osat över min ugn som jag nu känner att jag har fått en officiell diagnos på; TVU. Tack Matdistriktet för det! ;)

Gott och väldigt enkelt kan hur som helst detta bröd summeras. Kommer absolut att ge mig på fler hårda bröd framöver. Jag har ju testat tunnbröd tidigare, också en sak jag funderade länge på innan jag gav mig på det men det har inte blivit av igen. Antagligen på grund av att det faktiskt tog väldigt lång tid att göra och inte något att föredra när man har fyra små personer som ideligen pockar på ens uppmärksamhet. Men detta gick mycket snabbare att göra!

Riddardagar i Mariefred

Igår tog vi en utflykt till Mariefred, en god sallad var nedpackad och vi laddade för glass och en trevlig dag. Väl där såg vi att Riddardagarna i Mariefred pågick just nu så det blev förstås besök där. Det var trevligt att gå runt och titta bland de olika utställarna.

Det var även gycklare som underhöll. Pest, kolera och lite tyfus hette de passande nog. De jonglerade, gjorde narr av varandra och hade ett ganska underhållande program. Först trodde jag att de var kraftigt bakis då en av dem inte såg ut att kunna hålla ögonen öppna. När de emellanåt verkade flamsa lite väl mycket, de kunde sällan hålla sig för skratt och verkade glatt driva med varandra, undrar jag om de inte i själva verket var fulla istället. Roligt verkade de hur som helst ha och barnen roades också. Så ur den aspekten är det väl bra, men jag hoppas att jag har fel. Angående eventuell fylla alltså.

Det var jonglering med både bollar och knivar. Kniv användes även när det var dags att klyva salladshuvudet som sköts iväg med den stora slangbellan.

Salladsstänk!

Vattenfåglar undersöks.

Själva riddarspelen var en tämligen utdragen sak på ca 1,5 timma. Det är väl i och för sig bra om det inte är så kort så man får valuta för pengarna men det blev lite långtråkigt. Bara en tyckte att det var underhållande. Själv har jag dubbla känslor för delen med hästarna. Har väldigt svårt att tro att de gillar det här. Men vackra är de att titta på och jag kan inte låta bli att tycka att kläderna och hela riddargrejen är rätt så snygg. Dubbla känslor som sagt.

Tidernas riddare, min favorit. Den hästen var så fin!

Svärdsexercis, här klyvs äpplet under galopp! På långt avstånd så det syns knappt, titta noga...

Höga ringar, riddaren ska plocka ringen som hänger tre meter upp i luften.

Det här är något jag aldrig smakat faktiskt. Och det blev inte av nu heller. Vi avslutade med glass istället.

En trevlig dag och mycket att prata om på vägen hem. Men med många starka känslor inför hästarna och för att inte tala om de ohyggligheter som man kunde se på marknaden. Tog inte kort, pallade inte, men många döda djur var det.

Regnet drar in

Det ser onekligen ut som att det är på gång i alla fall. Och åskan mullrar långt borta. Vackert och mysigt efter en solig dag.

15 minuter senare bjuder himlen på detta:

En så här himmel-sol-syn känns som hämtad ur något religiöst sammanhang.

Sommar i vackra Stockholm

Oftast brukar vi åka ut med båten om det är fint eller åka till någon park om vi mot förmodan skulle vara trötta på det. Men idag har vi faktiskt tillbringat vår dag i stan. Barnen har ju otaliga gånger sett sightsingbåtarna och ville gärna åka. Så det fick bli en av dagens mål.

Lunch intogs på Hermans, ett av mina favoritställen. Det är så himla skönt att gå till en restaurang där man inte behöver oroa sig för ingredienser och som dessutom bjuder på en så fantastisk miljö. Verkligen inte dumt, inte många slår den. Lite väl bra för barnen kanske då de koncentrerade sig mest på vad som pågick på Grönan istället för sin mat...

Lite vila efter maten.

Tillhål på vägen till från Fjällgatan, längs Katarinavägen. Väldigt roligt enligt somliga. ;)

Lite bus i Kungsträdgården blev det också, de största passade på att testa Fun jump. Den lilla hade kunnat hon också, minimivikt var inte mer än 9 kilo, men vi lät henne titta på vilket hon tack och lov fann sig i. Men de andra flög högt, galet roligt såg det ut!

Stadsmiljö är kanske inte så somrigt men vi hade ändå en jättetrevlig dag. Och så vackert som Stockholm är så kan man väl inte klaga.

Makaronisallad med kidneybönor och tofu

Enkel och god sallad för lata sommardagar!

Ingredienser, 6 pers

5 d dl makaroner (eller annan pasta, just makaroner är barnens favorit här hemma)

olivolja

balsamico

salt och svartpeppar

plocksallad

kidneybönor

3 st avokado

1 ask coctailtomater

1 grön paprika

cashewnötter

färsk basilika

flingsalt

Koka makaronerna enligt anvisning på paketet. Häll på olja, balsamico och kryddor efter smak.

Skölj bönorna och sallad och låt rinna av. Skölj och dela tomaterna, hacka paprikan i mindre bitar. Kärna ur och skiva avokadona. Blanda allt detta i en skål tillsammans med makaronerna.

Tärna tofun och stek i olja och lägg detta på salladen när den svalnat något.

Servera salladen med cashewnötter, färsk basilika, flingsalt och ett gott bröd.

En överraskning vid grillen

Trots väderrapporter som hotade om regn så gav vi oss ut på en båt- och badtur idag. Rapporterna har ju stämt sådär, och vad sjutton, lite regn är ju faktiskt inte hela världen. Är vi på utflykt brukar lunchen bestå av någon form av sallad eller vår favorit pannkaka, men i båten där vi har tillgång till grill så är ju det förstås att föredra att grilla något gott. Inget märkvärdigt med det om det inte vore för att jag helt plötsligt fick vara med om en ny upplevelse.

Lite bakgrund: jag är familjens soptunna. Jag gillar inte att slänga mat, helt förbjudet enligt mig. Så antingen sparas det till en liten matlåda eller om det är för lite ens för det så brukar det sluta med att jag skrapar faten. Och idag var det den minsta som inte orkade sin korv och trots att jag inte alls äter korv så tänkte jag att jag testar, vill ju inte slänga och ingen annan orkade mer. Jag får nästan kväljningar av korv, det är en produkt som är så enormt starkt förankrad med djur att jag har svårt för den. Men döm om min förvåning när jag faktiskt tyckte att det smakade riktigt gott. En trevlig överraskning, korv är ju så himla enkelt att ha med sig när man grillar. Nu kanske jag också kan delta i detta framöver.

Den korv vi åt idag var en från Astrid och Aporna som heter Mild Chörizo. Jag kommer nu att sondera korvterrängen för att se vad mer det kan finnas som kan tänkas vara gott. En hjälp på vägen kommer att bli Gaashud som jag vet har gjort en himla massa tester men som jag hoppat över att läsa då jag som sagt inte riktigt har klarat av korv som matformat. Men nu så kanske, vi får se hur detta kommer att utvecklas, intressant.

Och hur gick det med vädret då? Jodå, vi hade soligt och fint större delen av dagen. När åskan började höras lite väl mycket så packade vi ihop och åkte hem. Hamnade mitt i ett skyfall, men med kapellet uppe så är det ju faktiskt rätt så mysigt.

Nu kommer det - regnet

Hur många åskoväder har det egentligen dragit förbi idag? Jag har tappat räkningen. Nu är ett nytt på ingång helt klart.

Självklarheten att få barn. Eller inte.

Tänk så mycket känslor ett sånt litet plus kan frambringa!

Inte på något som helst sätt önskar jag att någon som vill ha barn ska behöva vara utan, att inte få den skatt de så innerligt önskar och längtar efter. Smärtan att inte bli gravid, oron och längtan som kretsar kring ovetskapen om det någonsin kommer att komma en bäbis till familjen eller inte, den är hemsk. Jag vet. Men det har till slut gått bra för mig, jag som har en hel liten skattkista vid det här laget. Men det har varit en lång, krokig och smärtfylld väg dit. Det finns de som precis vandrat in på den vägen, de som befinner sig mitt på den, eller äntligen har fått komma fram till en korsning som förändrar livet genom att ge dem det efterlängtade. Antingen naturligt eller med medicinsk hjälp eller adoption.

Det är nog få saker som kan väcka så starka känslor som längtan efter barn. Klara Zimmergren beskriver detta på ett väldigt rakt och bra sätt i sitt program i Sommar i P1 tycker jag. Både längtan, avundsjukan men även de negativa känslor man kan känna för alla de som är oförstående och okunniga.

Jag önskar som sagt ingen barnlöshet, men vad jag önskar är att fler kunde ha lite större respekt för det mirakel det faktiskt är att bli gravid, att värdesätta det och även att inse vilken stor och privat sak det är. Vad sjutton har en vagt bekant med min eventuella graviditet eller önskan efter barn att göra? Det är väl ändå en av de mest privata saker man kan tänka sig? Ska jag anförtro det till vem som helst? Nej, jag tycker inte det. Bidra gärna med glädje, gratta om någon glatt tillkännager att de väntar barn, men snoka inte efter om de ska ha några eller inte om du inte står personen nära.

Att det finns vissa som har lyckan att bli gravida väldigt lätt kan sticka i ögonen på de som kämpar och kämpar. Om det dessutom kombineras med ord som att det var oplanerat eller "jag ville inte ens ha barn" och liknande är som att strö kilovis med salt i öppna sår.

Alla gör som de vill, men jag tycker allt att det kan vara på sin plats att folk börjar se detta med graviditet som något mer privat, inte något man frågar okända människor om i tid och otid. Frågor som t.ex. om ett syskon inte vore på sin plats snart kan vara det värsta en person kan få höra. Det kanske är den önskan som upptar den familjens alla tankar och önskningar. Lyssna på Klaras program, hon lyfter som sagt fram detta på ett lättsamt och fint sätt.

En helt annan sak som också kommer fram i programmet, som en förlängning av människans önskan om barn, är hästens kärlek till sitt föl. Hur det kan skrika och längta efter sitt föl och hur dåligt ett sto mår av att bli av med det. Tänk då ett steg till: samma sak, samma längtan, visar tydligen kor också efter sina kalvar. En sak att kanske tänka lite extra på nästa gång ni tar er macka med smör och ost på tillsammans med ett glas komjölk.

Som Klara så fint avslutar sitt program: "Var inte gammaldags, var modern, skit i kött". Jag instämmer!

Vegetarisk mat till barn

På Livsmedelsverkets hemsida finns en hel del kostråd att ta del av. Jag har inte läst så mycket där tidigare, men efter tips från en vän så gick jag in och kollade lite. Blir glad av att läsa att de säger vad vi här hemma alltid hävdat, dvs att "en kost med mycket grönsaker, rotfrukter, balkväxter och fullkorn är bra för både hälsan och miljön". Där står också att även barn kan äta helt vegetarisk mat - veganmat då den ger tillräckligt med energi.

Jag har aldrig betvivlat det men vet att många andra gjort eller gör det. Precis som jag vet att många dietister bekräftar (bl.a. till oss när vi var hos en) så får ofta veg-barn i sig bättre näring än allätande då veg-familjerna är mer medvetna om att äta en ur närings- och proteinintag varierad kost än allätande dito som ofta verkar tro att all näring är tillgodosedd bara för att man får köttbullar eller falukorv till makaronerna.

Vilken kunskap eller inställning man än må ha så kan man läsa mer här om man vill veta mer om t.ex. Omega-3-fett, proteiner, järn, B12 mm. Happy reading!

Förkastliga leksaksautomater

Dessa automater som står i var och varannan butik, jag har så oerhört svårt för dem. Jo, jag minns också att jag tyckte det var roligt att vrida på dem när jag var liten men har ändå inget till övers för dem. Kan man inte bara sluta ha dem? Det är ju knappast något som barn går och ständigt tänker på, det är ju när de ser dem som de vill vrida och ha. Jo de tänker på dem slår det mig nu när jag tänker efter, vilket beror på att de ser dem varje gång de går ut från butiken när de varit med och handlat.

Var tillverkas allt detta skräp? Vad innehåller det? Det håller inte många minuter och det stinker. Varken kvalité eller giftfritt. Och nej, jag förväntar mig ingen kvalitétsprodukt för 10 kronor, men det är ju just det som är problemet. Att det strösslas med miljöförstörande skräp som dessutom med all säkerhet innehåller ohälsosamma saker för barnen. Här har du leksaker som garanterat bidrar till en härlig cocktail. Stinkande gummi och plast, inte det jag önskar mig mest.

Och hur tillverkas de? Av priset att döma kanske det inte bara är barn i slutledet, utan även i fakriksledet? Skrämmande tanke, eller hur? Att det barnen står och vrider fram glatt i butiken inte bara skadar deras egen hälsa utan även miljön men även barn som varit med i tillverkningsprocessen? Detta med barnarbete har jag inget belägg för utan är mest en hypotes då det dessvärre är just vad som brukar krypa fram när man gräver kring väldigt billiga produkter.

Nä, plocka bort dessa maskiner, finns det ingen driftig entreprenör som kan hitta på något bättre att ersätta dem med om nu butikerna tvunget måste ha något sånt här vid sina utgångar?

Just den här jag fotat erbjuder även tuggummi. Spontant känns ju det ur miljöhänseende bättre, men jag undrar vilka E-nummer som finns i för att få fram dessa färger. Vissa var väl i alla fall förbjudna innan vi gick med i EU.

Gungbarn

Önskar att jag hade filmat detta istället. Storebror gav rekordhög fart och han skrattade så att han kiknade.

Lillasyster gillar också men fick inte gunga riktigt lika högt.

Bloggbokprat Jellicoe road av Melina Marchetta

Jag har sedan jag var liten alltid tyckt väldigt mycket om att läsa, det har aldrig varit något jag reflekterat över, bara något självklart som hört till. Tyvärr har frekvensen på läsandet gått ner radikalt efter att famijen har växt, precis som filmtittandet också. Tiden räcker helt enkelt inte till allt men det är ju övergående. Tiden går som bekant fort och snart är barnen stora och man sitter antagligen där och önskar att de inte bara vill vara ute med kompisar utan hemma med sina föräldrar också.

Trots att jag alltid har läst har jag aldrig varit med i någon bokcirkel. Men för ett tag sedan såg jag Karin Berg som twittrade om enbokcirkelföralla och tänkte att jag ville vara med. Jag visste inte om jag skulle hinna läsa böckerna, det är som sagt det som är problemet. Men med detta som sporre kanske jag skulle ta mig i kragen och faktiskt unna mig mer tid till läsning plus att jag verkligen behöver tips på böcker att läsa.

Först ut för min del blev boken Jellicoe road (finns på t.ex. Adlibris och Bokus). En bok som jag nog inte hade börjat läsa om det inte vore för denna cirkel men är glad att jag läst den. Boken handlar om Taylor som överges av sin mamma på 7-Eleven. Hon växer därefter upp på internatskola i närhet till Hannah som kommer att stå henne mycket nära. Men när även Hannah är borta en dag så börjar Taylor att ta tag i sitt förflutna.

Boken är förvirrande i starten men jag är den sortens person som alltid läser ut en bok oavsett hur dålig den är om jag väl har börjat på den. Och det lönade sig i detta fall. Boken utvecklas mycket positivt och att få en djupare inblick i Taylors känslor och hennes historik ger djupa känslor och den historia hon och Hannah visar sig bära på är mycket starka. Det biter sig fast. Tycker också att berättelsen lyckas ta upp och beskriva djupa känslor som kan förekomma både hos förvirrade tonåringar men även i familjer med problematisk bakgrund. Det kan bli för svårt att ta till sig i sin svärta men kommer här fram på ett nyanserat sätt som jag tror passar yngre läsare. Och äldre.

Rekommenderas gärna tillsammans med sitt barn, dock ett något äldre än vad jag har. Gissningsvis tror jag att boken lämpar sig för gymnasieålder eller i alla fall slutet av högstadiet.

Nu får vi se vad detta cirkelengagemang kan ge vidare. Jag hoppas att jag kommer att få läsa mer tack vare det och redan vid första boken fick jag en mycket positiv läsupplevelse. Det uppskattas.