Problemet med mycket bilar vid skolor verkar vara allmänt utbrett. Alla föräldrar borde väl vilja att sina barn ska ha en så trygg och ren miljö som möjligt. Att gå några extra meter för att ge dem det verkar dock vara svårt att göra...
Jag föreslog det på förra Föräldraforum men fick inget medhåll. Att gå och lämna barnen för att sedan gå hem igen och hämta bilen? Aldrig! Då handlade det inte om de som bor långt bort, då är det såklart en helt annan sak. Men de som gör det kan väl för all del parkera en bit ifrån skolan så att kaoset precis där kan undvikas? Nu verkar det inte som att det gick hem alltså, men tack vare en engagerad förälder ska dock andra åtgärder försöka vidtas och därigenom förbättringar kunna uppnås, det är bra!
Men som sagt, att det ändå är så många som inte kan tänka sig att gå liten bit tycker jag är ganska märkligt. Och det är tydligen inte bara på vår skola problemet finns. Igår skrev trafikpolisen Samuel Sköldö om det i DN men nämner också att det finns skolor som lyckats vända detta problem. Hoppas att vi kan göra det i Aspudden också.
Jag har idag varit på seminarium om förskolebarn och rörliga bilder med flera intressanta talare som tex. Line Arlien-Sörborg, Danska Filminstitutet, Kristina Colliander, SVT, Kaarina Nikunen, Universitetet i Hammerfors m.fl.
Under dagen diskuterades bland annat hur man kan arbeta med film mot yngre barn på ett kreativt sätt. I Sverige finns idag Snuttefilm, något som enligt Sörborg är unikt för Sverige.
Det pratades mycket om barnets språk, språkutveckling, kreativitet mm, återkommer mer om det. Inledningsvis handlade det mer om barn och deras uppfattningsförmåga och hur man kan arbeta med film med yngre barn.
Genom att arbeta med film lär sig barnen om media. De stärker också sin empatiska förmåga genom historien de skapar, tränar sin sociala förmåga. Korta filmer, 10 – 20 minuter, är idealiskt för yngre barn fick vi veta. När de tittar så använder de sig av sina referenser de fått via sagor och hur de är uppbyggda. De förstår bara fragment av filmen, inte hela berättelsen. Därför är det bra med historier de kan relatera till då de inte har kunskap om filmens språk sedan tidigare. Om man t.ex. zoomar in en kaka på ett bord förstår de inte zoomen utan tror att det är kakan som växer. Därför är det av vikt att barn får möjlighet att lära sig om filmskapande.
Maria Taube från Moderna Museet pratade om vad vuxna tror att barn vill se och det stämmer inte alltid överens med barnens önskemål. De har haft flera olika visningar där man tydligt sett hur barn återkommer till vissa verk medan andra inte alls tilltalar, verk som de vuxna trott skulle det. En video som barn verkligen gillar är Knut Åsdams ”Pissing”, se den här. Barn pratar massor om den efteråt, skrattar och ställer massa frågor.
”Film är inte bara tidsfördriv utan är en upplevelse”. Ja, det håller jag med om. Vad man kan göra är att utveckla former och metoder för filmvisningar som är anpassade till de minsta barnens utveckling och förutsättningar. Barnen uppskattar det speciella med att göra en vanlig tv-visning till något extra genom enkla medel som mörkläggning och popcorn. Att sedan följa upp det hela efteråt gör att man även låter barnen få använda sin kreativitet och ta tillvara på vad de har fått se.
Vad är det då barn får möjlighet att se? Barn ska erbjudas att se saker ur ett barnperspektiv men det uppkommer inte automatiskt för att man sätter ett barn i huvudrollen. Något som kan göra det är psykologisk realism, barnets realism. Men ju mer komplexa karaktärerna är på film desto mindre lämpliga anses de vara för barn. En balansgång, vad är lämpligt men samtidigt att våga ge lite svårare innehåll. Tex är Dilemman med Doreen ett exempel på det där man lyfter fram lite svårare ämnen. Idag fick vi se Tårar med Richard Wolf och Doreen, kolla här:
Jag är ju så blödig gällande allt med barn så jag blev såklart tårögd när jag såg den.
Finns mycket för branschen att jobba vidare på i detta ämne. Jag återkommer också med lite mer info om den kreativa delen och även den mycket intressanta informationen kring barnens språkutveckling.
Det här brödet är en klassiker och dessutom väldigt lättbakat. Har alltid varit dotterns favoritbröd.
Ingredienser, 4 bröd
50 g (mjölkfritt) smör/margarin
5 dl (havre)mjölk
2 dl havregryn
50 g jäst
2 msk sirap
1 tsk salt
5 dl rågsikt
5 dl vetemjöl ca
Smält smöret i en kastrull och tillsätt havregrynen och 2,5 dl mjölk. Koka samman till en gröt.
Tillsätt resterande 2,5 dl mjölk och häll över i en degbunke. Låt gröten kallna till 37°C. Blanda då i jäst, sirap, salt och rågsikt. Arbeta sist ner vetemjöl till en smidig deg. Låt jäsa i ca 40 min under bakduk.
Häll ut degen på mjölat bakbord och arbeta ihop till en smidig deg. Dela degen i fyra delar och forma varje del till en rund kaka. Vänd kakorna i lite mjöl och lägg på smord plåt/bakplåtspapper. Nagga dem och ta ut ett hål i mitten (jag brukar använda ett litet snapsglas för lagom storlek). Låt jäsa i ca 30 min.
Grädda brödet mitt i ugnen i 225°C tills de blir gyllenbruna, ca 10 min. Låt bröden svalna på galler under bakduk.
Det här brödet framkallar alltid lite speciella känslor då jag bakade det under förlossningen av mitt tredje barn (!). Det är helt galet, men faktiskt helt sant. Sista plåten klarade jag inte av att ta ut själv, utan det fick min man göra. Bröden hade sedan god tid på sig att svalna tills vi kom hem från BB ett dygn senare...
Billigt, enkelt, veganskt, miljövänligt, snabbt... Ja, många positiva saker går att säga om detta enkla klister. Bra för barnen att pyssla med, känns tryggt att låta dem ha sånt som inte innehåller massa gifter när de pysslar. Du behöver: 3 tsk potatismjöl
2 dl vatten
5 tsk socker Enkelt är det också, gör bara så här:
Blanda ut potatismjölet med 1 dl vatten så att det blir en jämn smet. Koka upp resten av vattnet med sockret i en kastrull. Ta av kastrullen från plattan och häll i potatismjölsmeten. Rör hela tiden. Låt blandningen hettas upp igen, men den ska inte koka. När den tjocknat låter du den kallna. Klart! Nu har du ett giftfritt och barnvänligt tapetklister att pyssla med. Detta blir inte så väldigt stor sats, dubbla gärna om du behöver större mängder. Med tanke på hur lätt det är att göra gör jag hellre denna mindre sats då klistret blir lite sämre i konsistensen efter att ha stått en tid.
Just nu pysslas det väldigt mycket här hemma, en av dessa saker är trådballonger. Det är roligt att se dem växa fram, och fint blir det! De minsta kan behöva hjälp med snöret men annars så är det fritt fram att kladda på. Klistret vi använder är helt giftfritt, så det är ju inget man behöver oroa sig för.
Blötlägg snöre en stund i vatten, blås upp en ballong. Lägg det blötlagda snöret i tapetklister och linda det sedan runt ballongen i fint mönster. Efter det är det bara att låta det stå och torka. Vänd på den då och då så att inte klistret rinner av och trådarna med det, utan får torka jämnt.
När tråden har stelnat helt så är det bara att göra hål på ballongen och plocka bort ballongdelarna försiktigt genom trådhålen. Fäst ett snöre någonstans och häng upp!
Har sista tiden bakat lite mer småkakor, mest för att barnen tycker det är roligare än mjuka kakor, men också för att det är så lätt och trevligt att ta fram till fikat. Är dock av den lite latare sorten och tycker kakor man rullar ut till längder och sedan skär i bitar är enklare än de som ska göras en i taget. Men nu blev det ändå lite Drömmar och Havrekakor utöver de enklare Brysselkexen.
Nästa gång blir det nog pepparkakor, börjar bli dags för det.
Jag har tidigare tipsat om den underbara bokserien Kakboken.se, bakböcker där alla recept är mjölk- och äggfria. Nu har bok fyra kommit som heter Julbakverk utan ägg och mjölk. Så många underbara recept, ingen kan komma undan suget efter julgott efter att ha tittat den. Eller vad sägs om knäck, kola, saffransbiscotti, pepparkakscheescake, vaniljfudge... Ja, ni fattar va? Bara att köpa, gör det här!
Dessa fina bilder är som alla förstår från den nämna boken.
Så är då årets filmfestival slut. Trots, eller snarare på grund av, att jag aldrig någonsin hinner se så många filmer jag vill så känns det så trist när den är slut. Mitt facit i år blev ungefär lika skröpligt som vanligt; fem filmer. Nu får jag försöka frigöra tid hemma på kvällarna och se lite film från soffan istället. Men av nån märklig anledning hinner jag inte riktigt sätta mig och kolla på så mycket. Måste strukturera mig där tror jag.
Får trösta mig med lite festival-vatten så länge. Är inte den här flaskan som festivalen tog fram i år fin?
I våras offentliggjordes att det nya stipendiet Stockholms Filmfond instiftats och nu har vi äntligen fått veta vem det gått till.
Jag har haft förmånen att få läsa intressanta manus som blivit nominerade och igår var det prisutdelning där vinnaren offentliggjordes. Grattis säger jag till Lisa Aschan (regisserat bl.a. Apflickorna) och hennes "Förvaret". Ska verkligen bli spännande att se resultatet av detta. Här kan ni läsa mer.
Igår var det dags för Stockholms Filmfestival att dela ut årets priser.
Vinnarna kan du se här men särskilt värt att nämnas är Silver Audience Award, där vinnaren blev 50/50 och nyinstiftade Filmfonden som delades ut för första gången till Lisa Aschan. Trevligt var också att vinnarna av både Lifetime Achievment Award - Isabelle Huppert och Visionary Award - Alejandro González Inárritu var på plats. Och såklart vinnaren av den 7,3 kg tunga Bronshästen som i år gick till filmen Oslo 31 augusti, regisserad av Joachim Trier.
Visionary Award-vinnaren Inárritu.
Grattis alla vinnare och tack Stockholms Filmfestival för en trevlig kväll!
Inspirerades till detta recept av ett som jag såg hos Söta Saker som där kallas Nyttolimpa. Ändrade lite grann då jag inte gillar russin i bröd och fick istället ett gott mandelbröd.
Recept, 2 st bröd:
2 dl rågkross
2 dl vatten
50 g jäst
6 dl ljummet vatten
1 tsk salt
2 msk olja
2 dl krossade linfrön
ca 12 dl rågsikt
1,5 dl sötmandel
havremjölk till pensling
Koka upp vattnet och häll över rågkrosset, låt svälla i 5 minuter. Hacka under tiden mandeln.
Smula ner jästen i en bunke och häll över vattnet. Rör ut jästen och tillsätt sedan salt, olja, rågkrosskoket, linfrön och rågsikt. Arbeta några minuter till en smidig deg, tillsätt mandeln och arbeta lite till så att allt blandas väl. Låt jäsa i 30 minuter under duk.
Häll ut degen på bakbord och knåda ihop till en smidig deg. Dela i två delar och forma till två fina bröd, alternativt lägg i smorda brödformar. Jäs i ca 30 minuter. Pensla med mjölk och strö om du vill över frön som dekoration. Grädda längst ner i ugnen i 225°C i ca 25 minuter.
Jag mäter inte så väldigt noga när jag gör smoothies, ingredienserna är ungefärliga. Dessutom är det ju en smaksak hur lös, tjock eller söt etc man vill ha sin smoothie. Smaka av själv vad som passar dig. Detta blir ca två glas.
Gällande linfröolja och spirulina så brukar jag alltid försöka tillsätta det där dess smaker går att "gömma" då framför allt spirulina annars brukar vara svårt att få i barnen.
Det var några år sen, men nu kommer alltså Kate Bush med en ny skiva; 50 words for snow. EMI med hjälp av Skugge & co ordnade igår en förhandslyssning och där och då fick man sin första ordentliga vinterkänsla. Denna varma november har knappast givit någon vidare vinter- eller julkänsla men det var det gott om där.
Ett föredrag av SMHI om snö samt dekorationer i vitt tillsammans med pepparkakor och glögg gjorde att man verkligen en fick rejäl dos vinterfeeling. Det var väldigt fint ordnat, skulle gärna se att det fixades till så hemma hos mig också lagom till advent. Tyvärr svårt att fånga känslan på bild med min mobilkamera.
Erik Gadd med sin fru spelande samt därefter Nicolai Dunger. Jag är ju mer för det rockigare slaget, men oavsett musiksmak kunde man inte missta sig på den genuina känsla de framförde sin musik på.
Så har jag äntligen sett Drive. Lite nervöst var det då jag läst och hört så mycket om den och började bli rädd att den omöjligen skulle kunna leva upp till det. Bland annat Nyléns recension som jag refererat till tidigare, men också olika kommentarer som virvlat runt med innebörden om hur gripande och fin den skulle vara men har också blivit varnad då den skulle vara så våldsam. Och ja, den var allt det. Underbar, fin men väldigt blodig. Värre än vad jag väntat mig faktiskt. Men det stör inte mig, tvärtom tycker jag bättre om när ett ansikte faktiskt blir demolerat om man stampar på det istället för att personen raskt reser på sig och slåss vidare. Det känns ju inte så realistiskt.
Ryan Goslings karaktär var en av de mest tystlåtna jag sett på länge och hans omsorg om sina grannar kan inte annat än få en att fatta tycke för honom. Det enda jag faktiskt blev lite besviken över var att det var för lite bilkörning. Av info, titel och trailer att döma så hade jag väntat mig mer av det, hade verkligen önskat att få ta del av några underbara race. Det fick man inte.
Stor lycka när sonen fick vara ute och skjuta med sin nya pilbåge i helgen. Det är något han har längtat efter länge. Han har kort tungband och har på grund av det haft svårt att lära sig säga R. Tungan har varit väldigt kort, man såg detta direkt när han var nyfödd. Han har varit och klippt så mycket det går och helst vill man förstås undvika operation. Han har kämpat med att gå till sin logoped och tränat så oerhört tålmodigt med sina läxor han fått av henne. Birgitta som hon heter, har blivit som en vän och hängt med oss länge och peppat honom i detta. Och nu är målet nått!
För ungefär ett år sedan valde han pilbåge som R-present, en sak vi sa att han själv fick välja för att ha som mål att se fram emot, som en "morot". Så i fredags åkte han iväg och köpte den och så underbart att han tyckte att det var så roligt. Varit ute både lördag och söndag, och jag håller med, det var roligt.
Åh vad jag vill se Drive! Jag har velat det ett bra tag, men efter att ha läst Stefan Nyléns recension i tidningen Cinema där han säger att han är förälskad och kallar den komplett, ungefär då blev min önskan att se den till ett slags begär. Vill se nu!
Ändå så har jag inte lyckats pricka in visningarna på filmfestivalen. Och den enda som är kvar nu är förstås slutsåld. Tack och lov är det inte så långt kvar till premiären den 18:e november.
